Fedora på Microsoft Surface Pro 2

(This article was originally published by Datormagazin. Republished with permission)

Linux på Microsoft Surface Pro 2

Microsoft Surface Pro 2 är en laptop i surfplatteformat från Microsoft som är intressant på flera sätt. Innanför höljet har den en fjärde generationens Intell Haswell CPU med bra prestanda, högupplöst tryckkänslig skärm, med mera.

Den är framtagen för att hjälpa Microsoft att kunna erövra en del av surfplattemmarknaden, som Microsoft hitintills inte har gjort något större avtryck på. Det främsta vapnet i denna strategi är denna plattas kompatibilitet med vanliga windowsprogram.

All detta gör den kanske paradoxalt nog även intressant för nyfikna linuxentusiaster. Är det ens möjligt att köra en GNU/Linux distribution på denna microsoftprodukt? Hur bra blir det?

Chassit

Plattan är med sina 13 mm definitivt tjockare än motsvarande Android eller iOs-plattor. Tjockleken tillsammans med vikten på 907 gram inbjuder inte till enhandsfattning.

Den ger ett relativt sobert intryck, och touchknappen med windowslogo är smakfullt nertonad.

Som en parantes kliar det givetvis i fingrarna på en linuxentusiasten att klistra över logotypen med ett lämpligt klistermärke från ett opensource projekt. Touchfunktionen visade sig fungera utmärkt genom ett vanligt klistermärke.

Man kan installera ett tangentbord med magnetfäste i underkanten på plattan. Med ett tangentbord blir hela konstruktionen givetvis ännu tjockare.

På baksidan av enheten finns ett stöd man kan fälla ut när man vill ställa ifrån sig plattan på ett bord. Den kan fällas ut i två vinklar och fungerar bra. Om man har touchtangentbordet kan man även vika det bakåt, och plattan står då väldigt stadigt, även om man då inte kan använda tangentbordet.

Strömförsörjning

Strömkontakten har även den ett magnetfäste för att enkelt kopplas till och från.

Denna funktion är inte bara av godo, för det gör det besvärligare att komma över reservström om det skulle behövas. Det blir svårt att ta kollegans strömförsörjning från dennes Dell-laptop och använda det till din Surface, som man ibland kan göra mellan enheter från Dell och HP till exempel.

Detta visade sig bli ett konkret problem på provexemplaret, eftersom sladden till strömförsörjningen började glappa efter ett tag.

I skrivande stund finns inga tredjepartsleverantörer av kompatibla strömförsörjningar,

Batteriet

På en sån här enhet är batteritiden viktig. Batteriet har en effekt på 42wh, och hur länge det räcker beror helt på vad man gör med enheten.

Microsoft publicerar inga egna uppgifter om batteritiden, men återförsäljarna publicerar uppgifter på mellan 6 och 10 timmar. Den högre siffran är uppmätt vid mindre processorintensiva uppgifter som webbsurfande och videovisning.

Författarens åsikt är dock att om det är det du vill göra med din platta bör du helt klart välja en annan billigare enhet.

Med den här plattan kan du göra seriöst arbete som kompilering, videoredigering, ljudarbete och så vidare. Vid den typen av mer intensivt arbete räcker batteriet på sin höjd några timmar.

Övrig hårdvara

Maskinen har två kameror, en fram och en bak. Kamerorna fungerade utmärkt i tester med GNOME programmet Cheese.

Det finns bara en USB port, men den är som kompensation USB 3.

Den har vidare anslutning för minneskort av typen Micro Sdhc, samt givetvis Wifi och Bluetooth.

Det enda utöver det vanliga är den tryckkänsliga skärmen, samt särskillda sensorer som accelerometrar.

En GPS hade varit ett intressant tillägg, men en sådan har Microsoft valt att inte inkludera.

Secure Boot

Secure boot är ett system för att kontrollera kryptografiska signaturer på programvaror som laddas av en dators firmware. Konkret i fallet Surface innebär det att bootkoden i Surface kontrollerar signaturen hos kärnan, och startar inte om signaturen inte är verifierad av någon av de utgivare som finns listade i bootkoden.

Secureboot har vidare ett antal filosofiska problem för fria programvaror som linuxdistributioner. Å ena sidan är det i rent praktiskt avseende tryggt att enbart köra kod som är signerad av en betrodd utgivare. Alla som ägt till exempel en Amiga vet hur besvärligt det är med bootsektorvirus. Å andra sidan finns en stor risk att datorer blir i stort sett omöjliga att modifiera på det sätt vi själva som användare önskar.

I fallet microsoft surface är risken mycket tydligt illustrerad av de två versioner som finns av plattan, Surface RT för Arm, samt Surface Pro för Intel. På Surface Pro kan du stänga av Secureboot, men på RT kan du inte det. Det finns heller inget tekniskt hinder för MS att vägra ladda kärnor med signaturer från andra mjukvaruleverantörer. I praktiken blir du då förvisad till att bara köra leverantörens operativsystem.

Som sagt, på Surface Pro är det ett enkelt handgrepp att stänga av Secureboot, men enbart tiden kan utvisa om det är något som kommer vara möjligt att göra på framtida enheter. Vi som konsumenter får dra vårt strå till stacken och välja att investera i enheter som tillåter modifiering.

När man har stängt av secureboot , signalerar plattan det med en skärm i röd varningsfärg när man bootar. Den ser inte så tilltalande ut, vilket helt säkert är meningen i avskräckningssyfte.

installationen

för testinstallationen valdes Fedora 20, som har Secure Boot signerade kärnor.

Det visade sig dock vara mycket enklare att avaktivera Secureboot, eftersom det längre fram under resans gång visade sig vara nödvändigt vid användning av egenkompilerade kärnor.

För att nå BIOS skärmen håller man nere volymknappen och påknappen sammtidigt, och plattan startar då i BIOS läge. En av inställningarna är då att slå av secureboot.

Installationen var till en början relativt problemfri. Disken partitionerades på så sätt att windowsinstallationen minskades och en ny linuxpartition skapades.

Maskinen bootade efter installationen snyggt och prydligt i Fedora, och dualboot till Windows fungerade även det.

Här är det bäst med en brasklapp. Plattan använder sig av UEFI Boot, och Fedora av bootloadern Grub2. Det är rätt lätt att virra bort sig i detta, och råka ut för en platta som till slut vägrar starta från hårddisken. Man kan då lämpligen boota från ett usb minne formatterat med Fedora Live och laga installationen.

Att boota från ett usb minne är för övrigt en användbar metod om man mest är nyfiken på att testa linux på sin surface, och inte vill riskera sin windowsinstallation.

Problem

Efter installationen börjar problemen på allvar. Om man har installerat en modernare linuxdistribution ett antal gånger på olika maskiner på senare år, kan man lätt få uppfattningen att drivrutinproblem tillhör det förgångna i linuxvärlden. För det mesta fungerar nästan allting på en gång. På Surface fungerar istället nästan ingenting.

Nyare kärna

Flera av Surface egenskaper är så nya att den behöver använda en senare kärna än vad som distribueras som standard i fedora 20. man kan då kompilera en egen kärna med de patchar man behöver. Det var nödvändigt i början av testet.

Senare infogades de flesta av de nödvändiga patcharna i den officiella kärnan. Som tur är finns det ett Copr repo med experimentella kärnor till Fedora, och det enklaste är att aktivera detta repo och installera en ny kärna därifrån.

Man får dock räkna med att den kärnan är experimentell och emellanåt är ostabil. i skrivande stund använder författaren en 3.15 rc kärna, vilket fungerar utan problem.

Förhoppningsvis hinner Fedora och andra distributioner uppdatera sina ordinarie kärnor redan innan denna artikel hunnit publiceras.

Wifi/Bt

Marvell-chipsetet i denna platta kräver speciell firmware. Denna firmware borde ta sig in i standarddistributionerna så småningom, men i skrivande stund är man tvungen att hämta den från Marvels filserver och kopiera in den manuellt i firmwarekatalogen.

När man väl gjort det, och därutöver även använder en nyare kernel, fungerar det trådlösa nätet utan problem.

Ett tips är att ha en usb adapter för nätverk tillgängligt när man håller på med installationen, annars kan man inte hämta ner de experimentella kärnor man behöver.

Bluetooth fungerade även det som till exempel bluetooth hörlurar. Bluetooth-mikrofoner fungerar dock inte, beroende på ett teknikval man gjorde just i Fedora 20, vilket man bör vara medveten om. Fedora är en relativt snabbrörlig distribution så sånt händer med jämna mellanrum.

högupplöst skärm

GNOME version 3.10 fungerar inte utan problem på en skärm som den Surface har, som har väldigt hög punktupplösning. Om man som författaren har begynnande åldersynthet är det svårt att få till ett utseende som är läsbart i denna version av GNOME.

Man kan installera en nyare version av GNOME från ett experimentellt arkiv, vilket gör maskinen mera praktiskt användbar med GNOME.

Man får även räkna med att justera en del i gnome-settings för att få till läsbarheten.

Om man föreddrar nån annan skrivbordsmiljö finns de naturligtvis att tillgå via Fedora.

Xfce, Kde och Enlightenment provades, och alla fungerade utmärkt på enheten. Gnome verkade dock vara den som kommit längst med stöd för denna typ av plattor.

Multitouch

Skärmen stödjer multitouch i hårdvaran, men det gick dessvärre inte att få den att fungera något vidare under loppet av testet.

Man kan konstatera att käran stödjer multitouch med hjälp av programmet evtest.

Gnome 3.12 skall stödja olika typer av fingergester, som till exempel den klassiska zoom-gesten med tumme och pekfinger. Det fungerade dock inte under testet.

Multitouch med ett finger fungerar dock i GNOME, vilket förståss lämnar en del övrigt att önska. Med det menas alltså att Gnome i alla fall ser skillnad på om man använder ett finger på skärmen, eller om man använder musen. Det medför till exempel att man kan scrolla en websida i Google Chrome genom att dra på skärmen, och om man gör samma sak med musen så markerar man text.

Vi kan bara hoppas att detta område frotsätter att utvecklas, för även om mycket av den underliggande mekaniken för multitouch är på plats så fungerar det ännu inte fullt ut problemfritt i de översta lagren av skrivbordsmiljöerna.

Att rotera skärmen

Man skulle förstås önska att man helt sonika kunde vrida skärmen fysiskt för att rotera bilden som man kan göra med de flesta Android eller iOs plattor. Eftersom accelerometrarna är svåra att komma åt, får man rotera manuellt via programvara.

Programmet magicrotate fungerar bra, och justerar även touchskärmens koordinatsystem så att det stämmer överens med skärmens koordinatsystem.

Extern skärm

Surface har en mini Displayport. det fungerar bra med adaptrar både till Hdmi och till nöds Vga.

GNOME,och andra skrivbordsmiljöer som XFCE, hanterar flera skärmar ganska bra. GNOME blir dock en aning förvirrad om man sätter Surfaces inbygda skärm i porträttläge, och den externa i landskapsläge. Den typen av konfiguration fungerar bättre i XFCE.

Accelerometrar

Inte heller de utökade accelerometer-sensorerna kunde användas till något praktist. kernelsubsystemet som hanterar enheterna kallas för industrial io. Det går att hämta hem paketet iio-utils, där man kan lista tillgängliga enheter. De finns där men kan inte för närvarande förmås att ge andra mer användbara livstecken ifrån sig.

touch keyboard

Tangentbordet kräver även det en nyare kärna, märkligt nog.

Problemet är att tangentbordet även har touchfunktiner, och inte uppfattas som ett tangentbord av en äldre kärna. när man väl har en ny kärna fungerar det dock väl, inklusive pekplattan.

Tangentbordet är förvånansvärt bra, och delar av denna artikel skrevs på detta tangentbordet.

För övrigt är en av fördelarna med att använda en platta som dator att man kan välja tangentbord som man själv vill. Författaren använder ett Ergodox delat tangentbord, vilket är betydligt besvärligare med en laptop, eftersom laptopens inbyggda tangentbord tar upp mycket skrivbordsyta.

I och med att surface pro är tänkt att ersätta en laptop, snarare än att konkurera med rena surfplattor, får man tänka på hur man själv använder en laptop. om du idag mest sitter vid ett bord fungerar lösningen med löst tangentbord och utfällbart stöd på baksidan av plattan bra.

Om du gärna ligger i soffan med laptopen på magen fungerar det sämre med Surface.

Penna

Pennan är väldigt användbar om man använder program som Inkscape, Gimp eller Krita. Likt en riktig penna reagerar den olika på tryck.

Pennan var även den besvärlig att få igång till en början. En orsak till det är att många artiklar på nätet beskriver plattan som wacom kompatibel, vilket inte egentligen stämmer. Microsoft har heller ingen detaljerad information om tillverkaren.

Författaren fick till slut igång tryckfunktionen med en särskilld konfigureringsfil för X11. Under testperioden letade sig de korrekta konfigurationerna in Fedora så det skall nu fungera automatiskt. Annars finns den fungerande konfigurationen att tillgå via nätet.

För att testa funktionen behöver man i allmänhet konfigurera detta i sitt grafikprogram. Det är för att pennan skickar både mus och penn-meddelanden, och grafikprogrammen antar oftast att du vill använda musfunktionen. Man kan luras att tro att det är enheten 'maxtouch' men det avser själva pekdelen av skärmen. Den kryptiskt namngivna 'Microsoft SAM' är den korrekta enheten man skall aktivera. När man gjort det fungerar det därefter i alla de ovan nämnda programmen.

Många profesionella illustratörer, som till exempel tecknaren till webserien Penny Arcade, har utalat sig positivt om surface som verktyg. Om man själv har det intresset är den här funktionen den mest intressanta med hela plattan.

Summering

Surface är på det hela taget en trevlig liten maskin, även som linuxmaskin. att Fedora alls fungerar på maskinen är egentligen ett gott betyg till moderna linuxdistributioner.

Däremot skall man på inget sätt förvänta sig en smärtfri upplevelse i att använda maskinens särskilda egenskaper. Det man kan förvänta sig om man försöker installera Linux på den här maskien är en smidig liten laptop med ett par extra bonusegenskaper.

Utvecklingen av linuxdistributioner går dock fort, och det blir ständigt enklare att använda Linux även på en sån här maskin.